Ibland känner jag för att busa till det lite ...

... då fuskar jag med källsorteringen :-)

När vi flyttade till Malmö för fyra år sen, fick jag en smärre chock. I Helsingborg, där jag alltid bott förut, hade vi sorterat sopor i många år. Jag hade vikt små prydliga paket av mjölkförpackningarna, delat på smörpaketen, lagt glasburken på en plats och locket på en annan osv. Det blev ganska många paket i ett hushåll med sju personer. Vi sorterade allt. Noggrannt. På en skola där jag jobbade gick det t o m så långt att personalen tog med sig sitt restavfall hem. Det fanns ingen plats att kasta restavfall i personalrummet, utan det skulle slängas i en container längre bort på skolgården.

I huset vi flyttade till i Malmö fanns ett sopnedkast i trappuppgången. Det tog lång tid innan jag vågade använda det. Jag trodde på fullt allvar att Herr T drev med mig när han sa att man kunde kasta soporna där. Jag var helt säker på att det var igenmurat innanför luckan.

Det var det inte.

Vi sorterar fortfarande. Långt mycket mer än de flesta Malmöbor jag känner. Men, som sagt; numera kan jag också busa till det lite ibland och fuska :-)