tisdag 22 februari 2011

Grattis igen Pappa Sockerbagaren!


Igår fyllde min pappa 80 år. Han ville ju så klart inte ha några presenter (sa han), men efter en del funderande kom jag på vad han skulle få.
För något (?) år sedan hade någon som bloggrubrik ungefär:
"Vem har lärt dig allt du kan?" 
Alltsedan dess har jag gått och funderat på den frågan och många gånger blivit smått förvånad, för vid närmare eftertanke hade jag faktiskt inte alltid lärt mig saker av dem jag först trodde. T ex har jag alltid trott att det var mamma som lärde mig sjunga alla sånger, men när jag har gått och tänkt efter är så väldigt många av de tidiga barnvisor kopplade till pappa.
Nu satte jag mig alltså och försökte skriva ner allt som pappa har lärt mig och en del av detta gjorde jag en tavla av.

Min pappa har lärt mig:


- att ropa på ugglan (Vi satt ute på kvällen på torpet och ropade på ugglan, som kom och satte sig i trädet nära oss. Ibland kom två ugglor och började bråka med varandra. Man fick vara försiktig!)
- att köra bil (Åtminstone att starta, få igång den och köra rakt fram. Efter den gången när jag trampade hårt på gasen i stället för bromsen och körde rakt ut i vägen, ville han inte mer. Lite mesigt tycker jag.)
- att sjunga (Byssan Lull, Katten och svansen och många många fler.)
- att rita (Svanar, hundar, tulpaner och påskliljor mm.)
- att man ska ha saker där man använder dem (Till vissas stora förtret, eftersom [antar jag] det tar plats.)
- att baka (Det är väl klart med en sockerbagarpappa!)
- att knyta råbandsknop (Höger på vänster och vänster på höger!)
- att om man petar ner ett frö i jorden kan det komma upp något (Sen fastnade det inte så bra det där med att man måste vattna också.)
- att om man har guldkrok nappar abborrarna utan mask (och man kan lugnt ligga i fören med en bok och hålla i spöt, så fixar pappa resten. )
- att "hitta bilen" (Det betyder att lokalsinnet planterades i skogen när vi skulle plocka svamp och pappa var femte meter frågade: "Var är bilen?". Då lärde jag mig att ställa in min inre kompass.)
- att gissa gåtor (Vad är det som går och går......? och Lapp på lapp men ändå ingen söm. Oj vad jag kände mig klipsk när jag hade lärt mig det!)
- att knyta slipsknut (Det var det inte många av mina kompisar som kunde. Jag fick t o m hjälpa killarna ibland.)
- att spela luffarschack (Det har vi gjort mycket, pappa och jag och "Sänka skepp" också.)
- att känna om någon har feber (Det är många som inte tror på det, men jag har testat så många gånger när barnen var små och haft helt rätt. På tiondelen!)
- att spela munspel (Visserligen bara "En sjöman älskar ..." och "Gubben Noa" och inte så fint, men ändå. Och pappa är så bra på det!)
- att räkna i huvudet (Att det är fullt möjligt att räkna i huvudet och att man (jag) faktiskt kan.)


Detta och mycket,  mycket mer är pusselbitar i mitt liv och det som är jag. Tack!







"Blomman" vi hade med oss var hemsådda Tagetes av frö, som jag fått av pappa i en (tycker jag) mycket vacker tomatburk.



Nu skulle det vara väldigt kul att få veta vad alla andra har lärt sig och av vem :-)

3 kommentarer:

  1. Åh vilket vackert inlägg! Och en mycket passande present!
    Jag ska ta mig an uppmaningen och faktiskt fundera över vem som lärt mig vad! Hälsningar, Sofia

    SvaraRadera
  2. Men så fint! Din pappa blev nog både rörd och glad. Finaste presenten fullt av tacksamhet. Jag har nog lärt mig en massa av både mamma och pappa och av livet.

    SvaraRadera
  3. I agree, it is a wonderful post. Reminds me of my parents. I loved them so.

    SvaraRadera